truhoppochkarlek

Tru' har haft väldigt mycket "problem" under det gångna halvåret men nu kanske vi faktiskt kan få igång henne igen. Som det ser ut just nu blir hon kvar här så jag kan fortsätta med mitt projektarbete i höst, skönt! Men det kommer nu krävas otroligt mycket skrittarbete med Tru och Dottla framöver.

När Anna gått igenom Tru' så fick jag ta ut och leda Dottla på ett spår rakt fram. Anna frågade mig i  vilket varv jag hade haft problem i, i vilken galopp jag haft problem i. Jag fick fundera en stund eftersom när jag jobbat med Dottla så har jag märkt att något inte är hundra men jag har inte tänkt på i vilken sida det varit. Men efter mycket betänketid kom jag fram till att det borde vara i vänster som det är jobbigt för henne. Anna log lite finurligt och sa att precis, det sitter en rejäl låsning i vänster höft/kors. Anna tryckte till på Dottlas kors, drog lite i hennes ben och fixade till låsningen så gott hon kunde. Sedan var det datorns tur. Dottla fick stå inne i stallet och ha på sig en grej över ryggen (typ en filt fast i plastaktigt material som är kopplat till datorn), filtgrejen skickar ca 7000 frågor till hästen på något underligt vis och man får en jäkla bra koll på hästen. Anna fick fram att Dottla  var en väldigt hälsosam liten häst som mådde riktigt bra förutom spänningen i ryggen då. Inga emotionella problem eller så, inte heller några muskelproblem eller konstigheter. Dottla är som de flesta hästar och människor naturligt sned och om man belastar henne på fel sätt bildas en låsning, vilket det har nu. Något mer som datorn/Anna fick fram var att Dottla är en väldigt bestämd dam, ibland lite väl bestämd och att hon för det mesta vill ha saker på sitt vis. Det känns väldigt skönt att få "bevis" på att jag känner Dottla så pass väl. Jag är inte kass. Jag har haft rätt om min häst och jag känner henne utan och innan. Det kändes skönt att få det bekfräftat, att allt jag fuunderat över med Dottla stämmer och allt jag känt som verklighet också är verklighet. Det var helt klart en skön känsla att få höra allt Anna berättade, att kunna le och veta att vad fan, jag känner verkligen min häst utan och innan.

Nu är det skrittarbeten som gäller för Dottla och Tru'. Dottla får busa och springa och hoppa och leka bara hon gör det utan någon belastning på ryggen, dvs mig. Medans Tru' i princip bara ska skrittas tills vi hittar igen glädjen. Tills hon börjar vilja göra saker själv. Anna sa att nu kommer en tid då vi måste tvinga Tru' att göra saker, att skritta och börja jobba lite lätt med musklerna.

Så nu börjar mitt arbete på riktigt!

Toppen! ;)