En dag full av äventyr
Igår packade jag in min lilla islänning i hästfinkan och åkte iväg till Frösön, till Lina och Linn. Dottla skötte sig förvånansvärt bra! I vanliga fall brukar hon fara runt och bete sig som en speedad ekorre men igår var hon riktigt lugn! Hon var helt klart stressad men hon var så otroligt lugn jämfört med alla andra gånger vi åkt någonstans!
Ridtur nummer 1:
Jag fixade iordning Dottla, Linn gjorde iordning islänningen Leiri och Lina tog sin sköthäst Magica. Jag och Linn red lite nere på ridplanen innan Lina var klar, för att Linn skulle få känna lite på Leiri. När vi väl kom ut visade det sig att Leiri inte alls var en bra nybörjarhäst då han struntade totalt i vad Linn sa. Han var extremt pigg och stack iväg i sken två gånger. Stackars Linn gjorde riktigt bra ifrån sig även om hästen inte brydde sig. När vi väl vände tillbaka kände Linn attt hon inte ville rida Leiri, vilket vi förstod mycket väl! Jag föreslog att hon skulle testa Dottla vilket hon också gjorde. Dottla som brukar vara jättesnäll mot nybörjare (när jag leder eller om de får tuffsa runt på ridplanen), tyckte att det hela spektaklet med att ens åka till Frösön blev för mycket så hon tog chansen med Linn att försöka springa hemåt. Linn fick stopp på henne och jag kom med ideen att hon skulle rida Leiri men att jag skulle hoppa av och gå för att kunna leda honom occh Dottla. Det tyckte vi lät som en bra grej men när Linn skulle hoppa upp på Leiri så fick Dottla nog av alla tokerier, hon sparkade mot Leiri och drog iväg hemåt, mot Linas stall. Jag fick lämna över Leiris tyglar till Lina och följa efter min lilla häst. Från början gick jag runt 20 meter bakanför henne innan hon drog iväg till en annan häst. Yes tänkte jag! Men fick mig ett slag i magen när hon, efter en liten stund, spang hemåt igen. Jag såg min lilla älskade pålle springa iväg ut mot byn och kände paniken tränga på när tanken på stora vägen for genom mitt huvud. Jag skyndade mig förbi hästhagen där Dottla stannat, uppför backen mot grusvägen och fick då syn på Dottla ca 500 meter ifrån mig. Hon hade sprungit upp på grusvägen, följt den en bit ner mot Linas stall men hade svängt in på en gård. Puuh, vilken lättnad jag kände, tills jag såg bilen som kom körande. Jag själv kom ut på grusvägen, pekade febrilt på min häst som nu började röra sig ut mot grusvägen hon också. Jag kände paniken igen! Dottla skulle alldeles säkert bli rädd för bilen och sticka ut på stora vägen i alla fall! Men icke. Min underbara lilla pålle fick syn på mig, som visslade inkallningen, tittade på bilen som saktat in, började trava mot mig, tittade lite på bilen som rullade sakta förbi henne, men hon fortsatte trava mot mig. Hon kom hela vägen fram till mig. Vilken lycka jag kände. Vilken otrolig lättnad och glädje jag kände över att ingenting hade hänt henne. Jag stod och kramade om henne i flera minuter innan jag fick syn på Lina som kom travandes på Magica med Leiri som handhäst. Jag mötte upp dom och vi skrittade ner till stallet där jag ställde in älsklingen i Magicas box. Jag och Lina skrittade sedan de andra två hästarna upp till Linn som kom gående.
Efter vår svettiga ridtur så släppte jag ut Dottla i Leiris hage, gav henne hö och lite korn, och väntade på att hon skulle rulla sig innan jag slängde på henne ett värmande täcke. Leiri och Magica fick stå inne i sina boxar och äta sin lunch. Eftersom alla hästarna nu stod i tryggtförvar på gården så tog även vi ryttare lunch. Mackor, juice och tortilla chips med ostsmak var det jag hade med mig. Efter någon timme visade jag lite ledarskapsövningar med Magica för Lina, och Lina själv fick också prova lite innan vi gjorde iordning hästarna än en gång. Linn hade nu åkt hem och bytts ut mot Alexandra som skulle rida Leiri.
Ridtur nummer 2:
Jag bestämde mig för att rida Dottla barbacka denna tur vilket jag också gjorde. Den här ridturen gick bra mycket bättre än första och ingenting gick på tok! Dottla blev riktigt trött men kämpade på hur bra som helst! Jag är så stolt över min häst som verkligen försökte ge allt igår! Alexandra fick tukta Leiri lite som fortfarande tuffade på som en idiot. Han kunde inte skritta lugnt och var allmänt uppihejsan denna ridtur också. Tur att det var Alexandra som satt på nu och som verkligen kunde ta tag i honom och säga åt honom att bete sig. När vi kom tillbaka till stallet så var Dottla helt slut så hon fick låna en box att stå i, jag satte på henne en yllefilt och väntade på att gången i stallet skulle bli ledig. När den blev det så ställde jag upp henne där, stretchade igenom hela henne och kramades och pussades lite med henne.
Runt 18 tiden på kvällen kom Lasse och hämtade upp mig och Dottla. När hon skulle lastas var hon inte riktigt nöjd utan skulle krångla lite men efter en liten stund gick hon in. Det var så skönt att ställa in min trötta lilla häst i boxen här hemma. Min underbara lilla häst.
Puss och hej, leverpastej!
Ridtur nummer 1:
Jag fixade iordning Dottla, Linn gjorde iordning islänningen Leiri och Lina tog sin sköthäst Magica. Jag och Linn red lite nere på ridplanen innan Lina var klar, för att Linn skulle få känna lite på Leiri. När vi väl kom ut visade det sig att Leiri inte alls var en bra nybörjarhäst då han struntade totalt i vad Linn sa. Han var extremt pigg och stack iväg i sken två gånger. Stackars Linn gjorde riktigt bra ifrån sig även om hästen inte brydde sig. När vi väl vände tillbaka kände Linn attt hon inte ville rida Leiri, vilket vi förstod mycket väl! Jag föreslog att hon skulle testa Dottla vilket hon också gjorde. Dottla som brukar vara jättesnäll mot nybörjare (när jag leder eller om de får tuffsa runt på ridplanen), tyckte att det hela spektaklet med att ens åka till Frösön blev för mycket så hon tog chansen med Linn att försöka springa hemåt. Linn fick stopp på henne och jag kom med ideen att hon skulle rida Leiri men att jag skulle hoppa av och gå för att kunna leda honom occh Dottla. Det tyckte vi lät som en bra grej men när Linn skulle hoppa upp på Leiri så fick Dottla nog av alla tokerier, hon sparkade mot Leiri och drog iväg hemåt, mot Linas stall. Jag fick lämna över Leiris tyglar till Lina och följa efter min lilla häst. Från början gick jag runt 20 meter bakanför henne innan hon drog iväg till en annan häst. Yes tänkte jag! Men fick mig ett slag i magen när hon, efter en liten stund, spang hemåt igen. Jag såg min lilla älskade pålle springa iväg ut mot byn och kände paniken tränga på när tanken på stora vägen for genom mitt huvud. Jag skyndade mig förbi hästhagen där Dottla stannat, uppför backen mot grusvägen och fick då syn på Dottla ca 500 meter ifrån mig. Hon hade sprungit upp på grusvägen, följt den en bit ner mot Linas stall men hade svängt in på en gård. Puuh, vilken lättnad jag kände, tills jag såg bilen som kom körande. Jag själv kom ut på grusvägen, pekade febrilt på min häst som nu började röra sig ut mot grusvägen hon också. Jag kände paniken igen! Dottla skulle alldeles säkert bli rädd för bilen och sticka ut på stora vägen i alla fall! Men icke. Min underbara lilla pålle fick syn på mig, som visslade inkallningen, tittade på bilen som saktat in, började trava mot mig, tittade lite på bilen som rullade sakta förbi henne, men hon fortsatte trava mot mig. Hon kom hela vägen fram till mig. Vilken lycka jag kände. Vilken otrolig lättnad och glädje jag kände över att ingenting hade hänt henne. Jag stod och kramade om henne i flera minuter innan jag fick syn på Lina som kom travandes på Magica med Leiri som handhäst. Jag mötte upp dom och vi skrittade ner till stallet där jag ställde in älsklingen i Magicas box. Jag och Lina skrittade sedan de andra två hästarna upp till Linn som kom gående.
Efter vår svettiga ridtur så släppte jag ut Dottla i Leiris hage, gav henne hö och lite korn, och väntade på att hon skulle rulla sig innan jag slängde på henne ett värmande täcke. Leiri och Magica fick stå inne i sina boxar och äta sin lunch. Eftersom alla hästarna nu stod i tryggtförvar på gården så tog även vi ryttare lunch. Mackor, juice och tortilla chips med ostsmak var det jag hade med mig. Efter någon timme visade jag lite ledarskapsövningar med Magica för Lina, och Lina själv fick också prova lite innan vi gjorde iordning hästarna än en gång. Linn hade nu åkt hem och bytts ut mot Alexandra som skulle rida Leiri.
Ridtur nummer 2:
Jag bestämde mig för att rida Dottla barbacka denna tur vilket jag också gjorde. Den här ridturen gick bra mycket bättre än första och ingenting gick på tok! Dottla blev riktigt trött men kämpade på hur bra som helst! Jag är så stolt över min häst som verkligen försökte ge allt igår! Alexandra fick tukta Leiri lite som fortfarande tuffade på som en idiot. Han kunde inte skritta lugnt och var allmänt uppihejsan denna ridtur också. Tur att det var Alexandra som satt på nu och som verkligen kunde ta tag i honom och säga åt honom att bete sig. När vi kom tillbaka till stallet så var Dottla helt slut så hon fick låna en box att stå i, jag satte på henne en yllefilt och väntade på att gången i stallet skulle bli ledig. När den blev det så ställde jag upp henne där, stretchade igenom hela henne och kramades och pussades lite med henne.
Runt 18 tiden på kvällen kom Lasse och hämtade upp mig och Dottla. När hon skulle lastas var hon inte riktigt nöjd utan skulle krångla lite men efter en liten stund gick hon in. Det var så skönt att ställa in min trötta lilla häst i boxen här hemma. Min underbara lilla häst.
Puss och hej, leverpastej!
Kommentarer
Postat av: Lina
Hahaha :D inasane dag vare
Trackback
