truhoppochkarlek

Jag vill producera ett intressant och läsvärt inlägg om dagens händelse dock tror jag inte att jag riktigt kan förklara hur fantastiskt det hela var för mig och vad som egentligen hände, men jag försöker:

Jag tänkte köra lite skrittarbete, barbacka, med Dottla på ridplanen så jag tog på henne tränset och en halsring. Så fort vi kom dit ner började hon följa efter mig, helt lös. Jag gick runt i padocken, gjorde volter, stannade, backade, bad henne göra skänkelvikningar, flytta framdel och bakdel och allt gick grymt bra. Hon gjorde allt. Efter en stund satt jag upp och bestämde mig för att inte använda mig av tyglarna, alls. Tränset och tyglarna satt på hela tiden, men jag använde de aldrig.

Jag började med att träna lite halter och ryggningar med hjälp av halsringen och sedan övergick jag till att försöka styra henne med hästspöet och vikten. När jag ville göra en volt till höger så stirrade jag åt höger, långt bort, lyfte höger hand, pekade och sist höll jag fram spöet mot den vänstra sidan av halsen på henne, voila! En volt åt höger! Efter en kort stund gjorde vi mycket fina volter och framdelsvändningar med mindre och mindre hjälp av spöet. Detta är en extremt stor händelse för mig. Hon var så otroligt duktig och jag kände ren lycka sprida sig genom kroppen efteråt. Det var en enorm känsloupplevelse.



Puss och hej, leverpastej!

Ps. Jag hoppas på en sådana här härliga glädjerus vad det gäller Tru och hennes inridning/utveckling också! Ds.