truhoppochkarlek

Jag är kär och går på små rosa moln. Jag är kär, kär, kär i min häst! Jag förstår inte hur hon klarar av att vara så underbar som hon bara är. Jag älskar henne.

Idag löslongerade jag henne inne på ridplanen. Altt fungerade bra, hon var väldigt lyhörd idag. Så började jag "leka" lite mer med henne. Lät henne springa och busa lite som hon ville, fast jag hjälpte till lite med pisken ibland. Hon sprang och vände, kastade sig iväg, vände och så vidare. Jag vet inte om jag gjorde något men plötsligt vände hon upp mot mig, jag höjde händerna och snärtade till lite med pisken och Dottla stegrade sig. Hon blev väldigt fundersam och gick ner igen på en gång och backade för att visa att det inte vaar meningen att stegra "dominant" mot mig. Och då stod hon ändå ca 20 m ifrån mig! Jag lät henne stå still och fundera lite innan vi fortsatte busa runt. Efter en stund provade jag att vända upp henne med vilje och så höjde jag händerna och snärtade några gånger och Dottla dansade upp på två ben. Sänkte pisken på en gång, lät henne komma ner och vila en stund innan jag kallade in henne till mitten och gosade en stund. Jag fortsatte leka och busa och provade då och då att vända upp och få henne att stegra och hon gjorde det efter att jag snärtat några gånger med pisken. Ibland vände hon sig bortot i stegringen för att visa att hon inte ville göra mig ont, och ibland började hon backa direkt när hon kom ner.

Det är galet vad bra jag mår efter att ha "tränat" med Dottla. Nu har jag bara ett fett leende på läpparna och en hel drös med fjärilar i magen som virvlar runt i lycka.

Jag älskar min häst!