truhoppochkarlek

Idag drog jag och letade jag reda på vår gamla klippmaskin och släpade ner den till stallet. Där fick Lasse titta på den och vi konstaterade att vi behövde leta fram två skruvar. sagt och gjort, vi letade och letade. Och letade lite till. Så! Efter många om och men så hittade vi två skruvar som passade. HURRA! Då var det dags att testa maskinen och självklart så fungerade den inte. Den surrade till och dog. Lasse fick pyssla och pilla  lite på den men han hittade liksom inget fel, men vi konstaterade att det är glapp någonstans i sladden. Vi hittade bara inte var. Så jag gick till grannarna Kerstin och Kenneth och knackade på, frågade om de hade någon klippmaskin och det hade de! Och den fungerade också!

Då var det bara att plocka in min gråa lilla dam och börja klippa. En enkel match tänkte jag då Dottla ofta är orädd när jag håller i läskiga saker. Ack så fel jag hade. Jag hade satt fast henne med ett enkelt grimskaft under hakan och min plan var att endast raka halsen eftersom det är där hon svettas men efter x-antal stegringar, hopp och snurrar så kom jag nog nära att jag kunde börja klippa magen. Hon stod still en stund sedan var det bara att snurra, hoppa och stegra en stund till innan jag fick klippa i 5 min till. Ja så gick det alltså till. Det blev en helkroppsklippning då jag jobbade mig från mitten och bakåt och sist framåt. Vilket var det som fungerade bäst eftersom jag inte fick komma i närheten av halsen från början. Hela klippningen tog ca 3 -4 timmar och hon var inte lugn en endaste stund under hela klipppningen. När hon väl stod still och lät mig klippa så var hon spänd i hela kroppen. Så det här med klippning kommer att tränas på flitigt i vinter. Trots att hon är så lättstressad och spänd så är hon så otroligt underbart snäll, för hon kan tjorva så otroligt mycket mer om hon verkligen vill. Men hon litar ändå så pass på mig att hon försöker lugna sig en stund. Så nu är min lilla gråa mördrömsponny en nakenfis...

Hon är otroligt duktig och hon är en svår häst. Hon är min bästa vän samtidigt som hon är som ett hemskt litet småsyskon som retar gallfeber på mig. Jag älskar henne och jag kommer aldrig tillåta det att vara på något annat sätt än vi två.