Kärlek
Efter den hemska ridturen häromdagen kände jag igår att jag var villig att prova något nytt. Jag har ett stångbett med kedja, efter min gamla häst Footie, som jag bestämde mig för att prova. Hittills har jag känt en stor rädsla inför användandet av ett så skarpt bett, eftersom jag själv anser att jag inte har kunskapen om användandet av det. Men nu på senare tid har jag läst mycket om akademisk ridning, om stångbett och liknande och kände att jag i alla fall kan prova. Och vilken häst jag fick! Hon lyssnade bättre än vanligt, vi hittade traven och hon var jätte fin och mjuk. Hon hittade lättare avslappningen och förstod lite bättre vad jag menade i vissa fall! Dock försvann lite av tölten och hon ville endast trava då hon fick mycket beröm när hon hittade den från början.
Jag misstänker att när jag ska rida mer i tölten så bör jag ta ett mindre skarpt bett, då jag måste ta rätt mycket i henne när hon väl kommit in i tölten. Hon lyssnade som sagt mycket bra igår, och jag blev så stolt över både henne och mig själv. Hon verkade tycka att det var riktigt skönt att få arbeta igenom hela kroppen lite mer och hon frustade mycket under delar av ritten. Min lilla älskade underbara lilla häst. Det finns inga ord för hur mycket jag älskar den varelsen.
Som jag känner nu är stångbettet vårt hjälpmedel i dressyren, inte under uteritt. Där kommer jag fortfarande köra med tredelat eller mitt vanliga raka bett. Vi har problem men vi jobbar på dem för att hitta en bra lösning och inte för att jag ska få en "lydigare" häst. Jag vill ha en mjuk och glad häst, jag vill ha en häst som pratar med mig, som föreslår saker, som vill ut med mig. Jag vill inte ha en häst som följer min minsta vink bara för att. Men hittills har vi kommit långt, jag och min speciella lilla häst.
-Nej! alla problem löser sig inte av ett skarpare bett och jag anser att allt för många "löser" problem med för skarpa bett, just för att det fungerar för stunden. Problemet kvarstår, fortfarande! En stor okunskap och felanvändande leder till större problem och skador! Och förutom det så tycker jag att man ska känna hästen nog bra att man kan rida både löst och med vanligt bett innan man sätter in ett skarpare bett. Vid rätt användande kan man få en "lydigare" häst, en mer avslappnad och mjukare häst, men i många fall är ju bettlöst eller annat/vanligare/mjukare bett ett bättre alternativ!
Puss och hej, leverpastej!
Kommentarer
Trackback
