Siapia
En häst vi inte får glömma är lilla Sia som fått sig ett arbetspass både igår och idag.
Igår fick hon springa av sig lite på ridplanen och leka lite med en plastpåse. Hon var dock väldigt fölig och sprallig så jag fick ingen riktig kontakt med henne då. Maggan fotade lite med min mobil, ja, ni såg ju bilderna på Tru' igår. Sämst kvalite...
Men idag, idag fick jag kontakt med henne. Idag var hon inte alls lika bockig och springsjuk som igår, så idag började vi känna lite på varandra. Hon lärde sig lite lättare löslongering och att vända upp, och jag insåg att jag faktiskt arbetar bättre med lösa hästar, än med ett rep emellan. Kul.
Bilderna från igår!
älsklingen och plutten
Jag och min häst har ett speciellt förhållande. Men ibland tar det ett tag för mig att förstå vad det är min pålle vill säga. De senaste gångerna jag försökt ta in henne från hagen har slutat med att hon drar iväg i hundra knyck från mig x antal gånger innan jag blir galen (och skiter i mitt samvete) och drar grimsskaftet runt snoken på henne. Otaliga gånger har detta hänt, jag vet inte vad felet är. Men idag lyssnade jag på henne. Jag jobbade med Sia och Tru' först, och sedan begav jag mig ut i hagen för att försöka få med min häst in. Då hade hon gått ifrån flocken och stod nästan inne i skogen, helt själv. Jag gick ner till henne, satte mig ner och sträckte ut en hand, mitt sätt att bjuda in henne på. Hon kom genast men lugnt fram och nosade på mig, sa hej matte. Jag tog upp repgrimman och höll fram den, och hon lät mig ta på den. Men så började jag gå upp mot grinden, då stannade hon. Jag stannade också och tittade på min pålle. Hon vände huvudet mot skogen och tittade dit, länge, innan hon vände huvudet mot mig och funderade. Hon vände tillbaka huvudet mot skogen en stund och sedan tillbaka till mig igen. Då hukade jag mig ner och sträckte fram handen och hon tog de få stegen fram till mig. Jag stod och klappade en stund på henne innan jag försökte gå en bit igen. Vi kom ca 3 meter innan samma procedur upprepades. Vi gick några steg och upprepade, stannade och upprepade. Så när vi var framme vid bäcken stannade vi igen, hon tittade mot skogen, tittade på mig, skogen igen och sedan på mig. Då försökte jag lägga lite press på henne och "drog" lite i repet. Det jag menar då är att jag lät henne känna att jag höll i grimskaftet som annars varit hängandes under hela tiden. Det fick henne att tvekandes vända mot skogen och gå ditåt, istället för att "följa" trycket och komma till mig. Jaha, tänkte jag, som är extremt van vid att så fort jag försöker ta till och verkligen dra i repet så dundrar hästen iväg åt motsatt håll, så jag gav efter och följde med istället. Dottla stannade då och tittade lugnt på mig.
När min häst visar så tydligt att jag är dum i huvudet som inte lyssnar när hon verkligen visar mig så här självklara saker så förstår jag henne. Hon vill vara med mig, hon gillar mitt sällskap men hon vill inte följa med in. Vad det är hon inte vill göra vet jag inte än men det ska jag luska ut. Men att hon inte vill följa med in visar att jag som människa gör något fel.
Jag misstänker att jag faktiskt kört för mycket ridplansarbete även om jag varierat själva arbetet, så tycker hon nog att ridplanen är tråkig. Kan vara så.
Jag stod inför ett val; försöka tvinga med min stackars pålle in i stallet och må dåligt själv över att jag måste tvinga min häst att följa med som ni fått läs om för några inlägg sedan, eller prova något helt nytt. Jag valde det senare. Jag valde att följa min hästs väg. Men underligt nog ville hon inte leda själv, inte till en början i alla fall. Nej när det gick upp ett ljus för mig att hon faktiskt vill vara med mig (och inte med de andra hästarna som vi gick ifrån) så var hon nöjd. Vi promenerade iväg genom skogen, till en öppning ut från hagen. Också promenerade vi med mig först, en slak och hängande lina emellan och Dottla sist. Vi promenerade in i skogen, följde ingen specifik stig utan bara vandrade på. Efter kanske 15 min eller så vände vi hemåt, då hoppade jag upp och lät Dottla välja väg, vilket hon tyckte var otroligt roligt. Och då tog vi oss en härlig galopp också, utan sadel och i repgrimma. Underbart säger jag bara. Underbara lilla pålle.
Så lyssna på din häst, skit i att den inte vill följa med in eller så! Lyssna och lek, ha kul, älska. Både du och din häst ska vilja vara med varandra, ni ska vilja gå ut och jobba. Våga bryta mönstret och prova dig fram.
Jag själv ska öppna ögonen än en gång, tack vare min häst. Tänka om, tänka nytt.
Dagens arbete
Idag fick Tru' följa med ut och beta medan jag satte upp en liten hage/ridplan på en av Maggans ängar. Sedan började jag arbeta lite lätt, lät henne springa lite och kände efter hur hon svarade på att stanna, flytta bakdelen och framdelen. Allt gick super även idag, och på gräset visade hon knappt någonting. Så jag provade att sitta upp även idag vilket också gick otroligt bra. Jag satt upp (med hjälp av en stol då jag inte använder mig av sadeln än), satt en liten stund, klappade henne, pratade med henne och satt av, satt upp på andra sidan and so on. Flera gånger upp och ner, bara för tränings skull. Efter en stund provade jag även att be henne ta ett steg bakåt, vilket gick prima även det. Sedan kom Maggan och Lasse förbi och då fick Tru' även prova på att gå lite med mig på. Maggan ledde henne kanske 5 - 6 steg framåt och så klappade jag henne, satt en liten stund till och sedan hoppade jag ner och så avslutade vi dagens träningspass. Idag jobbade vi i kanske 15-20 minuter. Men som sagt, vi tar det väldigt lugnt och träningspassen handlar mest om att stå stilla och få positiva upplevelser av läskiga saker. Som att en människa sitter upp. Men hon är helt kolugn, och det kommer antagligen gå hur bra som helst att rida in denna underbara dam.
agility
TROSAN!!!!
Idag har jag alltså suttit på Tru' för första gången. Det gick super! Hela passet gick super. Jag släppte henne lös och jobbade lite med henne och hon svarade ruskigt bra på allt. På att trava, vända upp, flytta rumpa osv. Hon stod dessutom still medan jag slängde piskan i marken, svepte med den över huvudet osv. Grymt bra arbetspass alltså! Dock märkte jag och Maggan att hon fortfarande inte är helt hundra i alla fall. Hon markerar på vänster fram, något är inte bra. Så det mesta av det 15 min långa passet innehöll att stå stilla även när läskiga saker kom nära. Och tillslut hoppade jag upp, baara för att det gick så bra och för att vi måste börja på att vänja henne, fast då villa Maggan att jag skulle ha grimman på så då blev det så. Dessutom tog Tru' två steg med mig på, duktiga hästen, innan vi avslutade.
Stupid people
Jag var på hästloppis idag. Tjänade 44 kr. Yaaay. HAHAHA
Mer information om mig finns på:
http://trohoppochkarlek.n.nu
http://truhoppochkarlek.blogg.se
0738275617
[email protected]
Jag och Angie stannade kvar på anläggningen för att kika runt lite. Tyvärr blev jag högst besviken av en ridlektion som hölls. Hur ska unga tjejer lära sig att rida och hantera hästar på ett bra sätt när ridläraren säger att det är okej att använda spöet, att spöa hästen över ett hinder? Det var en häst som vägrade ganska mycket från början, på ett visst hinder. Ridläraren sa då; använd pinnen!
- Ja BRA så, han ska lära sig att inte bråka, lät det när ungen slog hästen 5 meter efter vägringen. Grattis? Hur uppfattar hästen människan då? Hur fel blir inte bestraffningen om hästen är rädd eller inte förstår, och om bestraffningen kommer senare? Dessutom var det så att förbommen låg för nära hindret så hästen fick som inget utrymme vid själva hindret.
Nej stackars häst! Jag mådde illa av att se detta, att det här är medelsvenskens hästhållning. Hur kan det vara detta vi ska föra vidare? Kontroll med våld? Minsta motstånd, täcken på rädsla eller ovilja ska bestraffas med ett slag och drag i tygeln? Hitta felet, hitta orsaken, fundera och lös det istället för att prova tillfälliga lösningar som är just tillfälliga. Tillit och glädje måste ju vara det som hästhållande ska ge? Och efter det, den där djävla kontrollen!
Wtf!
Loppis
Hästloppis på Frösö hästgård mellan 10.00 och 16.00! Alltså imorgon; söndag!
Jag och Angie kommer att stå tillsammans och sälja våra prylar ;)
Vi syns där!
Myshästen
Dottla var på samma humör som igår när jag skulle hämta in henne i morse. Alltså inte alls intresserad av att följa med in. När jag märkte att hon inte var sugen på att gå in så drog jag snabbt grimskaftet om halsen och om nosen så att jag skulle slippa jaga henne runt halva hagen och sedan komma fram till att jag ändå var tvungen att linda runt grimskaftet för att få med henne in. Likaså idag åkte stressen av direkt när vi kom in i stallet, en lugn häst stod alltså lös på gången medan jag hämtade grejer ur sadelkammaren, dvs lite korn och alger till min lilla donna som belöning för den slitsamma vägen in. Sedan kratsade jag hovarna och stod och myste med lilla pållen en stund. Därefter tog jag på henne tränset och tog med henne ut till hagen där jag började löslongera som uppvärmning. Dock var det något som inte var riktigt bra med henne idag. Hon haltade inte men det såg ut som om hon hade en massiv spänning i fram och hon låg på bogarna hela tiden under hela passet. Jag satt aldrig upp och red utan löslongerade henne varvat med mycket mys i ca 30 min innan hon fick skritta ner till hagen, helt lös igen.
Dottla var i alla fall supermysig idag, så foort hon fick komma in ställde hon sig med huvudet vid mina knän, typ, och bara njöt av att få vara nära, få bli kliad occh pussad på. Ibland tog hon initiativet och började klia på mig innan jag hann börja pilla på henne. Haha. Och det bästa utav allt är att hon har lärt sig att matte, dvs jag, inte är så tålig som en häst så hon kör enbart med läpparna när hon "kliar" mig. Jag blir så stolt över henne, över oss och över mig. Att vi kommit så här långt. Min vackra och underbara häst. Min vän. Jag känner lyckan värma i bröstet när vi står där på ridplan och pillar på varandra, myser. Och ja, jag hade ett fett stort leende på läpparna när vi stod stilla och hade våra mysstunder på ridplanen idag!
Lägger ut dessa två filmer i en kärleksförklaring till min häst, dock insåg jag att vi båda har utvecklats något enormt senaste halvåret och sedan dessa filmer blev gjorda! Haha, måste få ut någon som kan fota och film oss något så ni inte tror att vi står still i utvecklingen!
Explosionsartad knashäst
Ibland har min häst sådana där dagar då ingenting fungerar riktigt som det ska, idag var en sådan dag. Jag skulle hämta henne i hagen och så fort jag fått tagit på henne grimman och gått några meter så tvärdrar hon iväg till de andra hästarna igen. Ja ja, tänker jag och trampar modfällt efter. Jag får än en gång tag i henne och hon gör precis likadant, vänder nosen mot de andra hästarna och drar tillbaka till dem. Oavsett hur hårt grimman trycker mot nosryggen så går hon emot trycket. Efter att hon dragit tre gånger på raken så bestämmer jag mig för att prova att sitta upp och rida till grinden, vilket självklart också misslyckas. Min häst var ju redan uppstressad och helt inne i sin jobbiga värld så att försöka styra med hjälp av grimma och sits var bara att glömma. Vi snurrade, sprang, snurrade lite mer, stressade upp oss lite till, snurrade några fler varv innan jag gav upp och gick emot mitt goda samvete. Jag drog grimskaftet en sväng runt halsen och en sväng runt nosen (det blir liksom en repgrimma där du som håller får mycket mera kraft) och drog med mig min lilla donna upptill grinden. Hon kämpade emot, jag kämpade emot. I hennes värld koasade allt och det enda som fungerar då är att skärma av henne från de andra hästarna, få henne att hitta fokus igen. Få henne att inse att ansvaret inte ligger hos henne precis hela tiden.
Så väl inne i stallet drog jag av både grimman och grimskaftet och Dottla fick stå helt lös, som vanligt. Då slappnade hon av, släppte in mig i hennes värld och lät mig ta över ansvaret.
Vi myste en liten stund innan jag tog ut henne på ridplanen tillsammans med en stor blå sop-påse. Jag släppte lös henne och började lugnt att klappa henne med påsen och efter några minuter kunde jag lägga den över öronen och ner över ögonen utan att hon rörde sig. Myshästen. Sedan jobbade vi lite med löslongeringen som gick riktigt bra och då avslutade vi. Då fick hon gå helt lös ner till hagen.
Från att ingenting fungerar alls, i princip, till att lyssna hur bra som helst. Det är en vändning det! Och idag var det precis så. Från kaos till trygghet och glädje.
En blid från i somras; när mitt kusinbarn Tindra red Dottla.
- Nej vad dåridskolehäst?
TROSAN!
Trosan blev friskförklarad igår, såret har läkt ihop jättefint och hon visar ingen hälta eller smärta i hovarna. Superskönt! Hon släpptes ihop med de andra hästarna igår och hon blev överlycklig! De hade tydligen sprungit och sprungit och hoppat och stojjat på av glädje. När jag var ner och hälsade på dem igår så stod Tru' och Dottla och kliade på varandra. Min häst som nästan aldrig kliar på någon annan häst? Haha. Sedan gick Tru' över till att klias med Sia och jag kunde mysa in min förkylningsnäsa i Dottlas päls och dra in hennes underbara hästlukt.
Snart kan jag alltså börja träna Tru' i alla fall! :D
Bent Branderup
Inspiration!
Inte bra
Jag har gått och blivit dunderförkyld, vilket jag finner högst ouppskattat. Nej, att vara sjuk är bland det värsta jag vet. Det är hemskt. Att inte kunna göra något alls, att må dåligt och känna sig instängd i vilan. Nej sjukligheten är inget för mig. Men det jag egentligen tänkte skriva och berätta här är att det skett några småförändringar på hemsidan, du får gärna kika in där och skriva något trevligt. Det jag främst gjort är att lägga ut info om hästarna på gården. Hästarna i mitt liv kommer troligtvis få ta form imorgon eftersom jag inte klarar av att vara sjuk och bara vara. Jag måste få pilla med någonting i alla fall!
Jag har inte varit ner till älsklingspållarna idag, pga denna äckliga förkylning! Men imorgon kommer jag masa mig ner och snörvla lite försynt i Dottlas man. Bara mysa. Känna kärlek. Och såklart titta till Wojjedojje, Siapia och Trosan!
Puss och hej, leverpastej! ;)
Dottisen
Var supertrött efter skolan idag men tog mig samman och gick ner till stallet där jag pysslade om min lilla pålle. Insåg att hon börjar få nya muskler på halsen, så att jag har börjat rida lite mer har börjat visa sig nu. Dock mår hon nog ganska bra utav lite bantning, tjockisen min.
Jag tog ut henne på ridplan för att markarbeta lite men märkte då att det var något som inte var riktigt bra. Hon såg halt ut av och till på ridplan, men inte hela tiden eller ens "jämnt" halt, utan det var mer en känsla och en knappt synbar oregelbunden gång, så tillslut satt jag upp och försökte känna efter riktigt. Så fort hon var avslappnad kände jag att hon rörde sig en aningens konstigt, som om hon hade ont i höger bak. Jag satt genast av igen och provade låta henne gå lite på gräset, ingenting. Jag tog med henne förbi de andra hästarna och då stressade hon upp sig supermycket, visade ingen hälta alls, så jag provade att sitta upp igen. Jag kände ingen hälta då heller, lät henne gå upp till ridplanen igen, när hon kom in innanför ridplanens staket så slappnade hon av igen och hältan visade sig lite igen. Jag satt av och ledde in donnan i stallet där hon får stå och vila till imorgon bitti då Lasse eller Maggan släpper ut henne.
Det syntes ingenting när hon gick lite på gräset; men när vi gick på gräset blev hon uppspelt och något stressad eftersom vi var utanför ridplanen vilket kan leda till att hon inte visade något. När hon verkligen blivit uppstressad vid de andra hästarna visade hon ingenting på hårt underlag, inte heller när jag kom in på ridplanen de första fem metrarna utan det var endast när hon var avslappnad som hon visade något som kan ha tolkats som ojämn gång. Jag vet inte vad det var, ingen ren hälta var det i alla fall, utan det var mer känslan än en synlig hälta som gjorde att jag märkte av något.
Jag hoppas att det bara är någon liten vrickning eller så och att det är bra inom de närmsta dagarna. Lilla damen. Hon har aldrig varit halt förut, enbart haft lite ömma hovar efter verkning.
Annons
Min annons på Bukefalos. Hoppas någon nappar! ;)
'
Hej! Jag är en glad och utåtriktad hästtjej som kom till världen våren 1991. Jag tar studenten den 1/6 2011 i Östersund och kommer då flytta till Stockholm för att studera vidare. Jag söker därför ett stall/hästskötar jobb där jag får boende till mig och stallplats till mitt islandssto mot att jag arbetar. Jag har drivit ett eget stall och är därför riktigt hästvan och är inte rädd för att ta i. Jag har B-körkort och egen bil och har hållit på med både inridning av hästar och motionsridning i flera år vilket gör att jag platsar som stallpersonal i de flesta stall. Det jag alltså söker är boende och stallplats mot min arbetskraft. Dock kommer jag att plugga så jag ser helst att jag kan ta hand om arbetsuppgifter såsom in och utsläpp, morgon - eftermiddags och kvällsfodringar, mockning och harvning av ridplan (om sådan finns), då dagarna kommer gå åt till skola. Skulle tiden räcka till kan jag givetvis hjälpa till med ridning och motionering av hästar och foder/strö hämtning.Mer information om mig finns på:
http://trohoppochkarlek.n.nu
http://truhoppochkarlek.blogg.se
0738275617
[email protected]
Heeeest
Gosh! Lilla hästen har fått längre man; ni anar inte vad glad jag blev när jag märkte detta! Dock har vinterpälsen börjat komma också så hon blir sådär härligt svettig av ridpassen numera. Jag måste köpa ett bra regntäcke och ett mysigt ylletäcke och sen vill jag klippa min ponny. Men vi får väl se hur det blir med det, jag måste ju arbeta mig till pengarna först!
.
Dottla med stångbettet.
Stångbett med kedja.
Det som är bra med mitt stångbett är att det inte har några långa långa skänklar som gör att kan bli riktigt skarpt vid felanvändning. Mitt bett är skarpare än ett vanligt tre eller tvådelat bett men inte lika skarpt som det som jag vill ha, som visas på bild i förra inlägget. Men det vill jag ha för att det är snyggt rent estetiskt och inte pga dess verkan. Jag är som sagt livrädd för att göra illa min häst eftersom jag känner att jag inte har riktigt 100% koll på hur dessa bett bör användas. Men såklart ska det övas och övning ger färdighet!
Jag vill ha!
Jag vill ha pengar! Jag vill köpa dessa saker! o.O
Hästarna i Börön
Idag höll jag en NH-lektion för 10-åriga Linnea. Hon är numera skötare åt Wojje så det var såklart med honom hon tränade. Jag började lektionen med att visa lite löst arbete med Dottla, både lite ridning och markarbete. Sedan satte jag in Dottla i boxen och själva lektionen började. Linnea fick börja med att lära sig knyta på repgrimman på Wojje innan vi begav oss ut till ridplanen. Där jag gick jag igenom alla basic-övningarna genom att först visa själv och sedan låta Linnea prova. Jag kan ju säga att Linnea är otroligt duktig och snabblärd, så jag blir otroligt stolt när jag ser henne hantera Wojjepojken. Efter att ha gått igenom alla markövningarna så fick hon sitta upp och känna på lite ridning i repgrimma vilket också gick galant!
Jag är nog lite för på, lite för pratig som "lärare" än så länge, men det är för att jag så gärna vill få eleven, i det här fallet Linnea, att förstå, förstå vad jag menar och förstå hästen. Och så vill jag så gärna lära ut rätt sak, rätt beteende, rätt sorts snabbhet i eftergiften. Allt sådant på en gång. Så jag förstår om Linnea tycker att jag påpekar saker lite för mycket. Men hon har inte klagat ännu! :P
Efter lektionen tog vi en uteritt vilket gick riktigt bra idag, Dottla var faktiskt på bra humör då!
- Wow, det var ju ett tag sedan.
Inte nog med en lektion och en uteritt, nej idag fick hästarna jobba. Direkt efter uteritten tog jag fram Dottlas sadel, lät Linnea sitta upp och sedan satte jag upp ett litet hinder. Japp, Linnea fick prova på att hoppa lite med Dottla, dock fick hon inte ha några tyglar utan jag styrde från marken. Dvs, Dottla fick springa lös med Linnea på ryggen och med mig i mitten av ridplanen, viftande direktiv med ridspöt. Typ så. Och sist av allt bytte vi tillbaka hästar, jag satt upp och hoppade Dottla lite innan hon fick hoppa lite helt själv. Hon hade helt klart bäst teknik och grace på slutet men det var nog för att hon vågade släppa spänningen lite. Och Wojje fick också "hoppa" lite. Med det menar jag att Linnea travade mot två omkullvälta tunnor med en bom över och Wojje tog ett galoppsprång över och bröt av till trav direkt efter. Höjden på hindret vi talar om var alltså på ca 30 cm höjd eller så...
Wojje får ju inte hoppas men eftersom han får galopperas så gör det inget om man låter honom "hoppa" ett sådant lågt hinder ett fåtal gånger. Han hoppar egentligen inte ens utan han tar som sagt ett galoppsprång över.
Efter dagens bravader fick hästarna varsin svalkande dusch och en härlig stretchning, plus lite belöningsfoder och ett varsit svettäcke. Dessutom fick alla hästarna stå inne och hålla Tru sällskap fram till nyss.
Puss och hej, leverpastej!
Känsliga läsare varnas!
I tisdags upptäckte Linnea en stor tjock knöl på Trus hals, den var ca 10 cm - 15 cm i diameter och stod ut kanske 5 - 10 cm. En bjässe alltså! I torsdags hade inte svullnaden gått ner så Maggan ringde till ATG-kliniken inne i Östersund och fick tid på måndag.
Idag (alltså lördag) när jag kom till stallet hade bölden/svullnaden spruckit och det var varigt och härligt. Luktade äckel också. Ja, som ni ser nedan så var det väldigt mysigt!
Trus fina böld som den såg ut när jag kom ner till stallet.
Jag gick in och pratade med Maggan som genast ringde till jourhavande veterinär som fick komma ut. Tru' fick lugnande, rakades lite och sen så körde böldöppnandet igång.
Åsa som håller i och upp en trött Tru', lifes good with drugs!?
Slapp mule?
Saxaktigt veterinärverktyg inne i såret
Saxaktigt veterinärverktyg vid början av såret. Ja det var djupt!
Veterinären drar ut tjockt var ur såret med ett saxliknande verktyg och spolade sedan rent med koksalt, tror jag det var. De vita klumparna som ligger på golvet som jag filmat är alltså stora varklumpar som luktade äckel!
Mysigt!
Färdigt! Två hål och en tömd böld.
Skulle inte svullnaden gå ner och skulle det fortsätta vara och jäklas så kan det vara så att hon har en sticka eller så någonstans i kroppen, är det så illa kan det bli tvunget att åka in till ATG och försöka leta reda på orsaken. Har vi tur släpper svullnaden och såret läker ihop fint, som ett vanligt sår! Jag och Åsa har fått/ tagit på oss äran att spola rent såret/hålet dagligen. Yaaaaaaay. Vi ska få pilla och klämma på en varböld, wiiiehoooo!
Det var allt för idag! Puss och hej, leverpastej! ;)
Inspiration!
Kärlek
Efter den hemska ridturen häromdagen kände jag igår att jag var villig att prova något nytt. Jag har ett stångbett med kedja, efter min gamla häst Footie, som jag bestämde mig för att prova. Hittills har jag känt en stor rädsla inför användandet av ett så skarpt bett, eftersom jag själv anser att jag inte har kunskapen om användandet av det. Men nu på senare tid har jag läst mycket om akademisk ridning, om stångbett och liknande och kände att jag i alla fall kan prova. Och vilken häst jag fick! Hon lyssnade bättre än vanligt, vi hittade traven och hon var jätte fin och mjuk. Hon hittade lättare avslappningen och förstod lite bättre vad jag menade i vissa fall! Dock försvann lite av tölten och hon ville endast trava då hon fick mycket beröm när hon hittade den från början.
Jag misstänker att när jag ska rida mer i tölten så bör jag ta ett mindre skarpt bett, då jag måste ta rätt mycket i henne när hon väl kommit in i tölten. Hon lyssnade som sagt mycket bra igår, och jag blev så stolt över både henne och mig själv. Hon verkade tycka att det var riktigt skönt att få arbeta igenom hela kroppen lite mer och hon frustade mycket under delar av ritten. Min lilla älskade underbara lilla häst. Det finns inga ord för hur mycket jag älskar den varelsen.
Som jag känner nu är stångbettet vårt hjälpmedel i dressyren, inte under uteritt. Där kommer jag fortfarande köra med tredelat eller mitt vanliga raka bett. Vi har problem men vi jobbar på dem för att hitta en bra lösning och inte för att jag ska få en "lydigare" häst. Jag vill ha en mjuk och glad häst, jag vill ha en häst som pratar med mig, som föreslår saker, som vill ut med mig. Jag vill inte ha en häst som följer min minsta vink bara för att. Men hittills har vi kommit långt, jag och min speciella lilla häst.
-Nej! alla problem löser sig inte av ett skarpare bett och jag anser att allt för många "löser" problem med för skarpa bett, just för att det fungerar för stunden. Problemet kvarstår, fortfarande! En stor okunskap och felanvändande leder till större problem och skador! Och förutom det så tycker jag att man ska känna hästen nog bra att man kan rida både löst och med vanligt bett innan man sätter in ett skarpare bett. Vid rätt användande kan man få en "lydigare" häst, en mer avslappnad och mjukare häst, men i många fall är ju bettlöst eller annat/vanligare/mjukare bett ett bättre alternativ!
Puss och hej, leverpastej!
Psyk
Jag har precis varit ut och haft ett extremt kämpigt pass med min häst. Idag var precis allting jobbigt för min hästs huvud. Det började med att hon bara skulle bralla, bocka, springa och allmänt inte "fångas" i hagen. Hela tiden lite cirklande runt mig men med det där djävulsleendet lekandes i mungipan, typ. När jag äntligen fick komma fram till pållen och kunde ta med henne in så var hon faktiskt på helt okej humör under tiden jag masserade och borstade igenom henne. När jag sedan kom ut och satt upp så var det bara ut i hagen som Dottla ville, det gick inte att styra åt något annat håll så jag lät henne gå till grinden och gjorde då en volt tillbaka åt rätt håll, hon voltade tillbaka. Kul. Ca 7 - 8 gånger höll vi på så innan hon var villig att gå ut från gården, därefter bestod första delen av ridturen av en djävla massa voltande. Dottla bara spänner till halsen, trycker ut bogen och går dit hon vill, jag sitter då och försöker få henne att räta upp sig och böja sig mjukt och volta tillbaka, så ja, en jädrans massa "volter" blev det. När vi kom fram till en lite större vattenpöl hoppade jag därför av och ledde över henne, vid första vattenpölen försökte hon tvärdra och efter det så stegrade hon och gjorde tjuvryck. Hela hon var helt uppihejsan och vägrade lyssna på mig så tillslut drämde jag ridspöet i backen några rejäla gånger så att fokus låg på mig istället för på flykt och hemfärd. Först då hajjade hon till och tittade på mig med en blick som sa; Liksom vad då!? Och då klappade jag henne lite lugnande på halsen och sen var det bara att gå över pölen, vid nästa pöl behövde jag bara hoppa av så följde hon med. För er som inte känner mig och min häst så bör jag tala om att hon är väldigt speciell! Ibland kaosar allt i hennes värld och då måste man hitta något som får henne att fokusera och tänka efter! Vilket hon gör om jag slår spöet i backen.
När vi då tagit oss förbi alla hemska pölar och tagit oss fram till vägen så slog det totalt slint i skallen och hon stressade enbart. Gosh. det var som att sitta på en tickande bomb, hon ville bara kasta sig iväg men kunde inte fatta galopp riktigt alls, så det var det vi fick arbeta med. Hitta lite mera lugn och stabilitet i hästen, vilket var väldigt svårt. Efter några turer fram och tillbaka efter vägen fattade hon äntligen galoppen och då lät jag henne rejsa på. Då gick det fort men efteråt lyssnade hon väldigt bra! Då fattade hon galopp på en gång och jag kände att jag inte orkade bråka mer så hon fick springa lite som hon ville.
Med att hon blir som en tickande bomb menar jag inte att hon kastar sig iväg utan att lyssna alls eller att hon börjar bocka och försöka slänga av mig. Nej, inte alls! Det är liksom svårt att förklara, hon får en sådan stressad energi att hon lägger av att lyssna på de små hjälperna, hon liksom bara stänger av. Men hon lyssnar ändå på avsaktningshjälperna även om jag måste ta hårdare i henne än vanligt. Om hon dessutom känner att jag håller på att åka av så saktar hon liksom av, och väntar på att jag ska hitta balansen igen. Men samtidigt har hon så mycket stress i sig ibland att det känns som om hon bara vill explodera. Som sagt, svårt att förklara.
Ingen bra ridtur alltså, jag känner mig lite halvkass som ryttare men jag vet ändå att det är och förblir jag och Dottla. Det finns inget annat, det är så självklart. Trots att vi ibland har sådant inre kaos så hjälper vi varandra.
Älskade lilla pålle. Jag är så lycklig över att jag har dig, att du kom in i mitt liv.
Puss och hej, leverpastej!