truhoppochkarlek

Tru´ är fortfarande halt, tråkigt nog mer halt än sist. Nu syns det ganska tydligt i skritten och jättetydligt i traven. Det blir alltså ingen träning alls för oss på ett tag fram över.

:(

Jag är i högsta grad vid liv! Dock har jag inte mycket att blogga om förtillfället, vilket jag gjorde klart i förra inlägget. Jag och Pauo har ridit nästan varje dag men det blir inte så intressant att blogga om. Trú har fått vila sen hon blev halt, jag ska se om jag får lite tid över att motionera henne ikväll, se om hon fortfarande är halt eller om det är bra. Är det bra tar jag upp träningen igen annars blir det mer vila, såklart.

Det var lite uppdatering i alla fall.
Ja just det, jag har köpt en ny kamera så det blir förmodligen lite mer bilder framöver! :D

Puss och hej, leverpastej!

Jag har uppdaterat dåligt under veckan eftersom jag har haft fullt upp med en massa olika saker, inspirationen har inte varit på topp och Tru´ har fått vila från det att hon blev halt. Jag får se om jag provar att ta ner henne och Askur på rdiplanen imorgon, är hon halt blir det mer vila och annars kan jag börja arbeta henne lite lätt igen!

Just nu står Idun och Askur inne eftersom det högst troligt börjar närma sig fölning. Det har ännu inte infunnit sig någon mjölk i Iduns spenar vilket är lite märkligt men med tanke på hennes klotrunda mage så tar jag det säkra före det osäkra och låter henne komma in under nätterna med start idag. Fredrik säger ju att hon ska föla runt början på April vilket är snart!



Puss och hej, leverpastej!  ;)

Igår inhandlade jag stängselmaterial, dvs. två fjädergrindar med handtag och två fjädergrindar utan, eftersom jag hade två extra handtag hemma. När jag sedan kom hem från skolan, klockan 22.00 då jag varit på obligatorisk teater, gick jag ut och lagade "grinden" inne i uteboxen så att det nu är två hagar igen. Sedan lagade jag även en annan grind på den minsta hagen, samt satte upp lite extra tråd.

Eftersom Sia förstörde lilla hagen har Askur och Tru´ fått stå inne på nätterna men  i natt kunde de äntligen gå ute! Och till min glädje hade inte Sia försökt hoppa in till Tru´ under natten, hon hade alltså inte förstört någonting! 1 - 0 till Bella! Nu vet jag att detta fungerar vilket gör att Askur och Tru´ kommer stå ute under nätterna de också. Wonderful.

Puss och hej, leverpastej! :)

Angie var hit idag och fixade Askurs hovar. Han kommer antagligen vara öm om fossingarna nu och ett tag framöver men förhoppningsvis kan vi hhitta på nya äventyr inom kort! För tillfället står han och Tru´ inne och myser eftersom jag fortfarande inte kunnat laga hagen sedan Sias framfart. Men imorgon kan jag ev. köpa nya grindar!

Puss och hej, leverpastej!

Wow vad drastiskt det låter men så är fallet. Han har inte visat några symtom än så länge, han har bajsat och nu på kvällen har jag och Pauo tagit ut och skrittat honom och Dottla runt Kristofferssonrundan. Han mår alltså bra! Han står nu inne med några strån hö att tugga på och mår han fortfarande bra imorgon får han släppas ut tillsammans med de andra som vanligt, under dagen. 

Puss och hej, leverpastej! :)

Klockan 06.15 ringde min väckarklocka och jag klev upp. Jag drog på mig stallkläderna och stack ut i stallet för att släppa ut Tru´ och Askur till de andra hästarna. Kommer ut i stallet, ser kaninens decilitermått på golvet vid dörren, funderar på vad fan det gör där!? öppnar dörren och får se Askur stå lös på gången. Stirrar vilt omkring mig och upptäcker att han lyckats öppna sin boxdörr, putta isär kaninburen, ätit upp kaninens hö, öppnat hinken med kaninmat och vräkt i sig ca 3 liter korn. Jag kände paniken komma men behöll mitt lugn. Jag satte in Askur i sin box, släppte ut Tru´ till de andra hästarna och sprang in för att byta från mjukisbyxor till underställ och ridbyxor, sedan bar det av på en långtur med Askur för att få igång magen (som verkligen inte mår bra av så mycket korn!) och för att få honom att göra av med energi så att han inte får fång igen. Samtidigt som jag ledde ut honom från stallet lyckades jag smsa några klasskompisar som skulle meddela min mentor om vad som hänt och såklart smsade jag Linda om situationen.

1 mil med mycket galopp blev det för min och Askurs del, sedan satt jag av och ledde honom någon km för att han skulle få lugna ner sig, få ner pulsen och andningen. Eftersom det blev en väldigt ansträngande ridtur för Askur så stretschade jag igenom honom innan jag satte ner honom på ridplanen, där han står nu med yllefilt och stalltäcke på. han ska få stå nere på ridplanen under dagen så att Lasse kan hålla koll på honom! Men än så länge har han inte visat några symtom på kolik eller liknande så förhoppningsvis slipper han det. Dock har han inte bajsat än men jag ska snart åka ner och se efter om han faktiskt gjort det nu, innan jag åker in till skolan!


(Oreda efter Askurs framfart i morse!)


(Oreda efter Askurs framfart i morse!)

Uppdaterar mer i eftermiddag! Men som sagt; han ser inte ut att ha fått några problem än så länge!
Puss och hej, leverpastej!

Jag tog ner Tru´ och Askur till ridplan för att de skulle få springa av sig lite. Jag smackade på dem lite och använde pisken för att få dem att trava runt ridbanan. Det gick riktigt bra, Askur var som vanligt jätteduktig och förstod precis vad han skulle göra. Han förstod när han skulle börja skritta eller trava, när han skulle sakta ner, när han skulle vända och när han skulle stanna. Han är superbra att träna unghästar med! Tyvärr började Tru´ att halta lite efter en stund. IDet syntes ingenting i skritten utan bara i traven, det var precis så att jag märkte det. Förmodligen är det bara någon liten sträckning eller så, jag hittade i varje fall inga svullnader längs benen och hon visade inga tecken på smärta vid tryck heller. Det får bli lite vila för hennes del, vilket är synd med tanke på hennes mage som behöver arbetas bort. Men men, ibland blir det så här. Jag får vänta och se och hoppas på att det blir bra snart! Hon blev i alla fall svettig av passet och det är ju ett steg närmare en mindre mage!

Puss och hej, leverpastej!

Förstå hästens beteende
- Lesley Skipper



Det är en riktigt bra bok som får en att börja fundera över saker och ting. Jag själv håller inte riktigt med om allt som står i boken men jag tycker fortfarande att den var bra! Dock var det många krångliga ord och meningar som jag kände var mer förvirrande än hjälpande, men som alltid måste man titta på helheten och inte enbart på just en mening.

Puss och hej, leverpastej!

Är det kallt ute och du har arbetat hästen svettig så lägg på den en yllefilt under fleecetäcket! Fleece värmer inte när det blir blött, vilket ylle gör. Ylle är alltså bättre än fleece när det är kallt ute!

Jag lägger på mina hästar en yllefilt och spänner på en täckgjord och sedan slänger jag på ett fleecetäcke utanpå som kan hålla fast allt. Dessutom lägger sig det kondenserade vattnet utanpå fleecetäcket och yllefilten torkar! ;)

Puss och hej, leverpastej!

Idag blev det ännu en tömkörningstur för min och Trus del. Jag tömkörde henne runt Kristofferssonrundan medan Pauo och Elin skrittade runt på Askur. Från början var Tru´ mycket seg! Men när vi svängde in på den mindre vägen blev hon piggare. När jag bad hennne trava tyckte hon att jag var jobbig så hon kickade bakut några gånger. Absolut inte mot mig men hon visade tydligt att hon tyckte att jag var jobbig som tvingade henne att springa! Men det är precis vad hon behöver! Hehe.

Puss och hej, leverpastej!

Dagen till ära blev det en promenad- och tömkörningsrunda för Tru´s del. Vi promenerade första halvan av kristofferssonrundan och sedan tömkörde jag andra halvan. När jag ledde henne var hon ganska seg men när jag sedan tömkörde henne blev hon pigg och tyckte att det var riktigt roligt. Vi övade på halter och skritt och trav övergångar, hon var superduktig. Jag blev så stolt över henne när hon svarade så bra på allting! Att hon dessutom var så lugn trots att hon var själv och jag gick bakom var ett stort plus.

(Hon blev till och med svettig av vår korta tur så det blir till att fokusera på konditionen hos henne, och bantningen!)

Puss och hej, leverpastej!

Angie var snäll och fotade mig och Tru´ igår, här kommer 4 bilder från det:










Tack så mycket Angie! :)

Puss och hej, leverpastej!

Jag tömkörde alltså Tru´ idag, för första gången. För att vänja henne vid tygeltag men utan att använda mig direkt av bettet så får Tru´ ha på sig repgrimman under tränset och sedan kopplar jag ihop tömmarna med repgrimman genom bettringarna. På så sätt får hon mildare tygeltag och får mer tid till att vänja sig med bettet. Dessutom använde jag mig av repen med kedjor på, idag igen. Jag hängde på dem så att de inte var i vägen men så att de skramlade och kunde studsa lite mot henne när hon gick, precis som ett par stigbyglar som hänger och dinglar. Det första jag gjorde var att försöka lära henne att gå framåt och att stanna med hjälp av min röst och med hjälp av tömmarna. När det fungerade ganska bra började jag försöka mig på att svänga lite med henne vilket Tru´ tyckte var betydligt jobbigare och besvärligare att förstå  än framåt och stopp. Men mot slutet gick även det hyfsat! Jag provade att trava henne lite vilket hon tyckte var roligt men hon störde sig ganska mycket på mig, tömmarna och skramlet så hon bockade lite av och till under travgångerna.

Eftersom tömkörningen fungerade så pass bra tror jag att jag tänker köra med det några gånger framåt. Jag hoppas kunna förbättra hennes kondition med hjälp av tömkörandet och att hon dessutom ska börja lyssna riktigt bra på röstkommandon så att det blir lätt för mig att göra mig förstådd även från ryggen på henne.

(Angie fotade oss så ev. kommer bilder från tömkörningen senare! Dock vet jag inte om de ens går att visa då både jag och Tru´ hade reflexer på oss.)

Puss och hej, leverpastej!

Idag följde Linn med mig hem för att rida Askur. Vi mockade först alla boxarna, fixade vatten och kraftfoder och släppte in alla hästarna. Sedan stack vi ut på en skön ridtur i Böröns härliga natur. Vi var ute i 1 timme och 15 minuter och hela ridturen gick superbra. Linn och Askur var så duktiga! För att inte tala om Dottla som var ruskigt duktig hon också, hon brukar kunna bli lite rädd för större bilar och bussar men idag kunde en minibuss köra förbi oss. utan att hon reagerade särskillt mycket.  Jag blev superglad!

Efter ridturen kom Angie upp till stallet och verkade Dottla och Idun, samt raspade Askurs hovar. Helt plötsligt var det dags för Linn att ta bussen mot stan, så jag och hundarna följde med henne ner till busskuren. När Linn åkt så var det dags för ännu ett mockpass för min del. Alla hästarna hade släppts ut igen så det var bara för mig att sätta igång. Fast innan jag faktiskt mockade så tog jag med hunden Moa till skogen och hämtade grankvistar till hästarna. Mina grannar håller på att röja i skogen så de tyckte bara att det var bra om jag kunde hämta lite kvistar. (Hästar gillar att gnaga på grankvistar, det är bra för deras tänder.)

Jag fixade i alla fall till allt i stallet igen, fyllde på vattenhinkarna, la in hö och grankvistar i boxarna och gick sedan ut i hagen och hämtade Tru´. Jag tömkörde Tru´ nere på ridplanen, vilket gick bra, och sist av allt satte jag in Tru´ och Askur i sina boxar inför natten. Så nu står de två inne och mumsar på grankvistar.

Puss och hej, leverpastej!

• Hjälm och ev. annan egen säkerhetsutrustning.
• Repgrimma med tillhörande tyngre grimskaft.
• Träns och ett eller flera olika bett som passar.
• En slit och slängsadel.
• En bra sadel.
• Tömkörningsgjord och tömmar.
• Padock/ inhängnad ridplan.
• En snäll och lugn häst som kan ridas tillsammans med unghästen.
• Koner och annat matrial (som hinder, presseningar osv.) som kan användas vid markarbete/ridning.
• En person som kan hjälpa till.
• Reflexer i mängder.
• Böcker och filmer som handlar om inridning, markarbete och hästar i allmänhet.

Puss och hej, leverpastej!

Idag har alla hästarna fått vila eftersom jag har jobbat i skidbacken! Härligt va?

Nu ikväll fick Tru´ följa med mig och Askur ut på en ridtur som handhäst. Hon såg ut som en julgran då hon hade på sig träns, repgrimma, sadel, halsreflex, ländreflex och benreflexer! Väldigt vacker var hon allt. Jag red på Askur, barbacka, och vi fick släpa runt Tru´ runt kristofferssonrundan. Askur var superpigg medan Tru´ var ganska seg, vilket var lite tråkigt! Men med tanke på att det är andra gången som hon får följa med mig och Askur ut som handhäst så är jag jättenöjd!

Puss och hej, leverpastej!

Tru´ och Sia har fått för sig att vandalisering är bra. I morse när jag kom ut hade de pajjat skjutregeln på grinden. När jag tog in Tru´ och Askur så sprang Sia igenom avdelningen i uteboxen. Hon förstörde hela den grinden genom att fastna med svansen och dra sönder alltihopa. När jag sedan fått lös henne och äntligen kunde fixa till Tru´ och Askur inför uteritten så satte jag på Tru´ Dottlas två benreflexer som hon naturligtvis var tvungen att smaka på. En gick alltså sönder. Efter ridturen fick Tru´ gå in i sin box där hon tryckte ut en bräda. Vad roligft det känns att vara hästägare!? Suck.


(Tru´ och Lina, Sia och jag)

Puss och hej, leverpastej!

(Naturen och en del av Tru´)

Tru´ fick hänga med ut som handhäst idag med sadel, träns och en massa reflexer på! Hon var något seg men för att vara första gången för oss så gick det bra. Askur traskade på framåt och höll sig för det mesta i sin egna lilla värld.

Puss och hej, leverpastej!

Tips:

• All träning bör ske i hästens takt, så stressa inte.
• Använd dig av mycket markarbete för att lägga en bra grund till ridningen.
• Använd dig av utrustning som inte är ömtålig! Allt kan gå sönder, speciellt med unghästar.
• Om du inte mår bra, träna inte! Hästen läser av dig och känner av din energi.
• Upprepa alla monument i träningen flera gånger för att verkligen låta hästen lära sig, men använd fantasin så att det inte blir enformigt. Think outside the box, så att säga.
• Om någon  del går dåligt, prova något annat för stunden.
• Avsluta medan träningspasset fortfarande är positivt!
• Kör korta pass från början. Läs av hästen!
• Rid ut med hästen som handhäst, hästar lär sig av varandra.
• Vänj hästen vid träns under träningspassen istället för att den får ha tränset en timme i hagen. Träns = arbete.
• Vid sadelvänjning, lek med sadeln! Gör den ofarlig och gör den rolig.
• Låt sadelgjorden sitta löst när du sätter på sadeln, gå ett varv och spänn den sedan.
• Miljöträna hästen från backen för att få en orädd häst när du sitter i sadeln.

Puss och hej, leverpastej!

Eftersom Tru är en sådan lugn individ så bestämde jag mig för att prova ta med en sadel i träningen. Det gick ruskigt bra! Jag arbetade henne utifrån NH och körde igenom lite flyttningar och sådant innan jag provade att leka lite med sadeln. Med leka menar jag att jag drar den över hela hennes kropp, duttar lite med den överallt, slänger den över henne, gör ljud med den osv. allt för att hon ska känna sig trygg med den. Hon stod stilla under hela tiden och var totalt orädd! Så efter några minuters lekande satte jag på sadeln och det var heller inga problem. Jag körde igenom samma saker som i början och hon visade inga tecken på rädsla eller så. Eftersom det gick så bra med sadeln så hängde jag på rep med kedjor i slutet så att det lät konstigt när hon gick och ibland kunde de komma åt hennes ben, inga problem där heller! Helt kolugn var hon, det känns bra!

När jag tagit av kedjorna så lät jag henne springa lös lite i padocken. Hon bockade och sparkade lite då, men bara av irritation mot mig (jag ville att hon skulle springa men det ville inte hon!) och glädje över att faktiskt få busa lite! Hur det där går ihop, det vet jag inte, men det var så det var.


(Tru´ med sadeln på!)

Japp, sadeln är liten och Tru´s mage är rund! Vilket jag konstaterade idag. Jag tror att Tru´ måste banta lite.

Sadeln jag använder är en slit och släng sadel, alltså det spelar ingen roll om den går sönder eller inte! En perfekt rida-in-hästar sadel. Den här sadeln sitter inte bra men det är enbart nu i början jag använder den. När jag börjar rida henne får hon en riktig sadel!

Puss och hej, leverpastej!

Igår packade jag in min lilla islänning i hästfinkan och åkte iväg till Frösön, till Lina och Linn. Dottla skötte sig förvånansvärt bra! I vanliga fall brukar hon fara runt och bete sig  som en speedad ekorre men igår var hon riktigt lugn! Hon var helt klart stressad men hon var så otroligt lugn jämfört med alla andra gånger vi åkt någonstans!

Ridtur nummer 1:
Jag fixade iordning Dottla, Linn gjorde iordning islänningen Leiri och Lina tog sin sköthäst Magica. Jag och Linn red lite nere på ridplanen innan Lina var klar, för att Linn skulle få känna lite på Leiri. När vi väl kom ut visade det sig att Leiri inte alls var en bra nybörjarhäst då han struntade totalt i vad Linn sa. Han var extremt pigg och stack iväg i sken två gånger. Stackars Linn gjorde riktigt bra ifrån sig även om hästen inte brydde sig. När vi väl vände tillbaka kände Linn attt hon inte ville rida Leiri, vilket vi förstod mycket väl! Jag föreslog att hon skulle testa Dottla vilket hon också gjorde. Dottla som brukar vara jättesnäll mot nybörjare (när jag leder eller om de får tuffsa runt på ridplanen), tyckte att det hela spektaklet med att ens åka till Frösön blev för mycket så hon tog chansen med Linn att försöka springa hemåt. Linn fick stopp på henne och jag kom med ideen att hon skulle rida Leiri men att jag skulle hoppa av och gå för att kunna leda honom occh Dottla. Det tyckte vi lät som en bra grej men när Linn skulle hoppa upp på Leiri så fick Dottla nog av alla tokerier, hon sparkade mot Leiri och drog iväg hemåt, mot Linas stall. Jag fick lämna över Leiris tyglar till Lina och följa efter min lilla häst. Från början gick jag runt 20 meter bakanför henne innan hon drog iväg till en annan häst. Yes tänkte jag! Men fick mig ett slag i magen när hon, efter en liten stund, spang hemåt igen. Jag såg min lilla älskade pålle springa iväg ut mot byn och kände paniken tränga på när tanken på stora vägen for genom mitt huvud. Jag skyndade mig förbi hästhagen där Dottla stannat, uppför backen mot grusvägen och fick då syn på Dottla ca 500 meter ifrån mig. Hon hade sprungit upp på grusvägen, följt den en bit ner mot Linas stall men hade svängt in på en gård. Puuh, vilken lättnad jag kände, tills jag såg bilen som kom körande. Jag själv kom ut på grusvägen, pekade febrilt på min häst som nu började röra sig ut mot grusvägen hon också. Jag kände paniken igen! Dottla skulle alldeles säkert bli rädd för bilen och sticka ut på stora vägen i alla fall! Men icke. Min underbara lilla pålle fick syn på mig, som visslade inkallningen, tittade på bilen som saktat in, började trava mot mig, tittade lite på bilen som rullade sakta förbi henne, men hon fortsatte trava mot mig. Hon kom hela vägen fram till mig. Vilken lycka jag kände. Vilken otrolig lättnad och glädje jag kände över att ingenting hade hänt henne. Jag stod och kramade om henne i flera minuter innan jag fick syn på Lina som kom travandes på Magica med Leiri som handhäst. Jag mötte upp dom och vi skrittade ner till stallet där jag ställde in älsklingen i Magicas box. Jag och Lina skrittade sedan de andra två hästarna upp till Linn som kom gående.

Efter vår svettiga ridtur så släppte jag ut Dottla i Leiris hage, gav henne hö och lite korn, och väntade på att hon skulle rulla sig innan jag slängde på henne ett värmande täcke. Leiri och Magica fick stå inne i sina boxar och äta sin lunch. Eftersom alla hästarna nu stod i tryggtförvar på gården så tog även vi ryttare lunch. Mackor, juice och tortilla chips med ostsmak var det jag hade med mig. Efter någon timme visade jag lite ledarskapsövningar med Magica för Lina, och Lina själv fick också prova lite innan vi gjorde iordning hästarna än en gång. Linn hade nu åkt hem och bytts ut mot Alexandra som skulle rida Leiri.

Ridtur nummer 2:
Jag bestämde mig för att rida Dottla barbacka denna tur vilket jag också gjorde. Den här ridturen gick bra mycket bättre än första och ingenting gick på tok! Dottla blev riktigt trött men kämpade på hur bra som helst! Jag är så stolt över min häst som verkligen försökte ge allt igår! Alexandra fick tukta Leiri lite som fortfarande tuffade på som en idiot. Han kunde inte skritta lugnt och var allmänt uppihejsan denna ridtur också. Tur att det var Alexandra som satt på nu och som verkligen kunde ta tag i honom och säga åt honom att bete sig. När vi kom tillbaka till stallet så var Dottla helt slut så hon fick låna en box att stå i, jag satte på henne en yllefilt och väntade på att gången i stallet skulle bli ledig. När den blev det så ställde jag upp henne där, stretchade igenom hela henne och kramades och pussades lite med henne.

Runt 18 tiden på kvällen kom Lasse och hämtade upp mig och Dottla. När hon skulle lastas var hon inte riktigt nöjd utan skulle krångla lite men efter en liten stund gick hon in. Det var så skönt att ställa in min trötta lilla häst i boxen här hemma. Min underbara lilla häst.

Puss och hej, leverpastej!

Imorgon packar jag in min lilla häst i hästtransporten och åker iväg till Linas stall på Frösön. Där ska jag, Lina och Linn tillsammans med hästarna Dottla, Magica och Leiri ta oss ut på en långtur! Jag längtar! :)

Jag hoppas allt går bra! :)

Natural Horsemanship är ett tänk, en stil och ett speciellt sätt att hantera hästar på. Det betyder att man kommunicerar med hästarna på deras egna sätt/språk. Hästar är otroligt duktiga på att läsa av varandra med hjälp av kroppsspråket! en häst ser direkt när den måste flytta sig för en annan häst eller när den kan göra motstånd, prova att ta sig högre upp i rangordningen, när något är på gång osv. Genom att använda sig av NH på rätt sätt kan man själv tillslut bli ledaren över sin häst/flock. Man kan alltså säga att NH är att använda sig av sitt egna kroppspråk på ett sådant sätt att hästen förstår. Det tar tid och kräver arbete men är så mycket lättare när man själv verkligen börjar på att kunna använda sig av det än det som lärs ut på ridskolorna! (Obs; det är vad jag tycker, alltså min åsikt är att det är lättare med NH än det klassiska ridskoletänket!) Och självklart måste hästen få tid på sig att lära sig en människas "hästspråk". Det blir inte exakt samma sak som med en annan häst.

Om Horsemanship

En av grundarna till NH

Wikipedia


(Lös NH träning med Dottla, gick inte så bra då jag blev spänd inför kameran. Min kompis Lina som filmat!)

Puss och hej, leverpastej!

Det känns skönt att hästarna känner så stor trygghet trots vår närvaro att de kan ligga ner!
OBS: BILDKVALITE SÄMRE ÄN VANLIGT!


(Pauo och Askur)


(Dottla och jag)


(Dottla, jag och Tru´)


(Tru´, Idun, Askur och Pauo)

En härlig mysstund i hagen blev det för min och Pauos del innan vi tog med oss Dottla och Askur ut på en 1.5 timmes lång ridtur! Jag gillar att bo på landet...

Efter min och Pauos mycket intressanta hund- och hästtur så drog vi ut Askur och Tru´ på en liten sväng också. Pauo red på Askur medan jag satte på Tru´ sitt träns och en repgrimma och följde med till fots. Det hela gick mycket lugnt och sansat och vi skrittade hästarna hela vägen runt Böröns kända Kristofferssonrunda. Det var också på den här turen vi kunde konstatera att musen mycket riktigt var död, sorgligt nog.

Puss och hej, leverpastej!

Igårkväll:

Jag och min vän Paulina är ju då inte riktigt som alla andra. Vi fick den briljanta ideen att Pauo, som inte åkt skidor på år och dar, skulle tolka efter min hund Moa, att hunden Fanta  skulle följa med och dra en rosa hundpulka och att jag skulle rida Dottla. Jag hoppas att ni ser synen framför er. Hela spektaklet genomfördes i becksvart mörker men med x antal reflexer på och en varsin pannlampa för min och Pauos del. Självklart blev det några fall från Pauos sida, en liten mus fick sätta livet till, Dottla var allmänt uppihejsan och Fanta vara bara sig själv, livrädd. Det bör nämnas att det var Moa som var musmördaren, och alltså inte Pauo. Men trots en händelserik tur så överlvde alla inblandade. Ja, förutom den lilla musen då...

Puss och hej, leverpastej!

Igår kom min kompis Pauos lillasyster och mamma hit för att prova att rida lite! Först fick de rida lite inne på ridplanen men sedan tog vi en liten sväng ut också! Det gick superbra och eventuellt kanske jag ska börja hålla någon ridlektion för dem då och då.

Jag och Pauo fick i alla fall ett härligt träningspass då vi fick följa med ut och hjälpa till. Det blev lite väl varmt att knata upp för en av Böröns branta backar när vi hade klätt på oss för att stå still mycket!



Det är Susanne, pauos mamma, som rider Dottla och Matilda, Pauos lillasyster,  som rider på Askur! Filmat med mobil, dålig kvalite!

Puss och hej, leverpastej!

Angie filmade när jag red utan träns en sväng igår :)

Igår, måndag, tog jag ner min älskade springare till ridplanen. Jag tog av tränset och stoppade det innanför jacken, så att bettet skulle hålla sig varmt. Sedan började det ofattbara, det underbara, det otroliga! Jag och Dottla kommunicerade, vi arbetade ihop. Hon följde minsta vink. Hon lyssnade och förstod, och hon bara gjorde. När jag arbetat lite markarbete (dvs, samma sak som med Tru´ tidigare under dagen, fast helt lös!) så satt jag upp. Hon var lika fantastisk då, vi gjorde volter, framdels och bakdelsvändningar, stannade och ryggade. Att stanna var det som gick sämst, hon gillar inte att stanna utan vill bara gå, gå och gå! Men ingenting kan förstöra den glädje och den lycka jag kände när jag red runt där på min vackra flicka, utan träns.

En upplevelse och känslor som aldrig kommer frösvinna ur mitt minne och hjärta!


(Jag och Dottla igår, Angie kom ut och fotade och filmade oss, filmen kommer senare!)

Att vara fri tillsammans!

Någon gång, någonstans ska vi ta oss ut utanför ridplanen och utanför alla stängsel! Men just nu räcker det här. Just nu är det här fortfarande ofattbart. Det ärr ofattbart att vi tagit oss så här långt, jag förstår verkligen inte hur min häst kan vara så underbar. Jag saknar ord.

Angie kom hit och fixade hovarna åt Tru´ idag. När hon var klar så tog jag ut Tru´ på gången och borstade igenom henne, satte på ett träns, tog på repgrimman och vandrade ner till ridplanen. Eftersom det var första gången hon fick ha ett bett i munnen så tuggade hon mycket på det! Men hon lyssnade riktigt bra på mig, trots det konstiga i munnen. Hon flyttade sig något segt från början men efter en liten stund förstod hon riktigt bra vad det var jag menade. Jag körde igenom allt basic som att rygga för tryck på nosryggen, rygga för linan, flytt för tryck (både fram och bakdel!), flytt för rep (både fram och bakdel!) och så körde jag lite NH-longering i skritt och trav med halter lite då och då. Hon lyssnade superfint mot slutet och jag känner att det nog kommer att gå ganska snabbt att få upp mig och en sadel på henne.

Min plan för Tru´ den här lovveckan är att köra mycket NH-arbete och börja lite tömkörning för att hon ska börja lära sig rösthjälperna som smackningar och ptrrrrroljudet. Jag tänker också blanda in sadeln i NH-arbetet och förhoppningsvis kommer Tru´ få ha på sig träns en liten stund dagligen så att hon verkligen vänjer sig vid bettet. Om allt fungerar bra så kanske jag provar att sitta upp under påsklovet! Men självklart ska allt arbete gå i Tru´s takt, och är hon inte redo för en ryttare då så gör det ingenting! Planer är till för att bräckas, eller hur är det man säger?

.... städa mitt rum, men efter det ska jag pyssla med alla hästarna! Bortsa igenom och pussa på dem! Och dessutom ska jag ta ner Tru´ och köra lite Natural Horsemanchip med henne på ridplanen. Dvs, ledarskapsövningar och markarbete!

Vad ska du hita på idag då? :)

När jag kom ut i stallet för att fixa i ordning allt innan Tru´ och Askur skulle komma in överraskades jag av två välmockade boxar med en hötuss i varje och inne i vattenrummet stod två fulla hinkar med vatten. Hur härligt som helst att finna detta efter en lång dag på jobbet!

Tack mamma! Tack för att du mockade Trus och Askurs box!


(Glad Bella! Fotot taget av Lina!)

Puss och hej, leverpastej!

För några veckor sedan anlände Tru´ och Sia. Första gången jag tog in Tru´ försökte hon "springa över mig" när vi kom in till boxen. Hon ville inte alls göra som jag sa, och gå in i boxen. Nu, några veckor senare, står hon lugnt kvar i boxen när jag tar ut Askur, hon väntar tills jag kommer tillbaka, väntar på att få på sig grimman men glömmer ibland bort sig och försöker gå ut när jag öppnar boxdörren. Men så fort jag höjer händerna backar hon och väntar. Det känns otroligt skönt att hon lär sig så snabbt vad det är som gäller här trots att jag intee alls hanterar henne särskillt mycket alls. Hon blir ledd till och från hagen/boxen, ungefär! Jag tror att vi två kommer att komma mycket bra överrens och jag hoppas kunna börja arbeta lite med henne imorgon!



puss och hej, leverpastej!

• Under nätterna står Askur och Tru´ inne i stallet eftersom jag vill skilja på halvsystrarna Tru´ och Sia, och Askur inte får gå på fritillgång på foder som de andra hästarna gör.
• Under morgonen/dagen står Askur och min Dottla i en egen trähage där de får 6 kg hö att dela på och de andra tre hästarna står i den stora hagen på fritillgång av hösilage.
• Under eftermiddagen/kvällen släpps hela flocken ihop så att alla står på fritillgång och kan leka tillsammans i några timmar innan Tru´ och Askur tas in igen. (Väl inne får de en näve korn tillsammans med alger och en minimal tuss med hö, samt nytt och rent vatten såklart!).

Alla hästarna har tillgång till uteboxen (som delas i två när Askur och Dottla går för sig), och alla hästarna kommer åt samma uppvärmda vattenbalja! Dessutom är uteboxen fylld med halm och dessutom finns det en mineralsten och en saltsten där inne. Så, nu vet ni!

Puss och hej, leverpastej! ;)

Det är ren lycka att kunna gå ut i hagen och mysa lite med pållarna innan det är dags att åka in och jobba i Badhusparken! Eller vad säger du, Lina!?


(Lina och Tru´)


(Jag och Tru´)


(Jag och Tru´)


(Jag och Sia)


(Sia, Idun och Tru´)

Det är min goda vän och klasskompis Lina som knäppt alla korten förutom det första som jag tagit på henne och Tru´. Som ni ser är Dottla och Askur inte med på bilderna och det är för att de går i en annan hage under morgonen/dagen. På eftermiddagen/kvällen släpper jag ihop hela  flocken några timmar så att alla får äta och leka tillsammans! :)

Puss och hej, leverpastej!

Just nu sitter jag och Lina och fikar nattfika efter en härlig skrittur under stjärnorna med Dottla och Askur. Nu är det sportlov och UNDER LOVET tänker jag brörja arbeta med Tru´, fast först måste hovterapueten Angie fixa hovarna på henne.

En helt ovidkommande film men den är ganska rolig! Enjoy!



Puss och hej, leverpastej!

Jag vill producera ett intressant och läsvärt inlägg om dagens händelse dock tror jag inte att jag riktigt kan förklara hur fantastiskt det hela var för mig och vad som egentligen hände, men jag försöker:

Jag tänkte köra lite skrittarbete, barbacka, med Dottla på ridplanen så jag tog på henne tränset och en halsring. Så fort vi kom dit ner började hon följa efter mig, helt lös. Jag gick runt i padocken, gjorde volter, stannade, backade, bad henne göra skänkelvikningar, flytta framdel och bakdel och allt gick grymt bra. Hon gjorde allt. Efter en stund satt jag upp och bestämde mig för att inte använda mig av tyglarna, alls. Tränset och tyglarna satt på hela tiden, men jag använde de aldrig.

Jag började med att träna lite halter och ryggningar med hjälp av halsringen och sedan övergick jag till att försöka styra henne med hästspöet och vikten. När jag ville göra en volt till höger så stirrade jag åt höger, långt bort, lyfte höger hand, pekade och sist höll jag fram spöet mot den vänstra sidan av halsen på henne, voila! En volt åt höger! Efter en kort stund gjorde vi mycket fina volter och framdelsvändningar med mindre och mindre hjälp av spöet. Detta är en extremt stor händelse för mig. Hon var så otroligt duktig och jag kände ren lycka sprida sig genom kroppen efteråt. Det var en enorm känsloupplevelse.



Puss och hej, leverpastej!

Ps. Jag hoppas på en sådana här härliga glädjerus vad det gäller Tru och hennes inridning/utveckling också! Ds.